saknar dom

sitter här o tänker efter lite... tänker på hur mina barn egentligen mår..dom säger att dom mår bra
men de kan dom ju omöjligt göra. typiskt barn att låtsas må bra för sina föräldrars skull, jag menar livet för dom som dm känner till e ju över. familjen e inte längre nån familj,,innte en hel en iaf. jag e ju inte längre med dom dygnet runt o de måste ju kännas. fast samtidigt har ju brn en oerhörd storförmåga at anpassa sig o finna sig väldigt fort i de nya. men kan ändå inte låta bli att tänka att jag svikit dom. det gör ju inte saken bättre heller att mitt ex sagt till dom att jag svikit o bedragit dom allihop. barn ska inte behöva höra såna saker, det e inte rättvist att dom ska behöva få höra om vuxnas problem. men nu har dom det iaf o de känns lite extra tungt. jag försökte förklara varför det blivit som det blivit..att vi bråkat alldeles för mycket o många saker har hänt som lett fram till mitt beslut. man kan inte hålla ihop för att man har barn de e heller inte rättvist mot dom.
fortsätter annan gång.
han:) kom nu:)
ciao xoxo